Att vara ensamstående....
Till världens underbaraste son är det bästa som finns.
Nu kommer mina tankar/funderingar kring att vara ensamstående och lite allt möjligt.
Ni tänker säkert, men du har ju redan skrivit om det.
Ja det har jag , men det finns mycket att skriva om när det gäller att vara ensamstående.
Hmm vart ska jag börja.
Justja i första inlägget om att vara ensamstående så skulle ju faderskapsutredningen börja.
Och den blev klar i maj eller juni. Minns inte riktigt när det var.
Men iaf Sonnys pappa är från indien.
Och vad gäller Sonnys pappa så fick jag som jag ville.
Jag ville inte ha med hans pappa att göra pga lögner, otrohet osv.
Och fick bekräftat att han inte vill ha med sin son att göra.
Men trots att jag fick som jag ville så är jag lite små sur över att han inte vill ha med sin son att göra.
Dessutom så bor Sonnys pappa ca 300 meter från mig och jag har inte sett honom på över 1 år.
Men alla andra har sett honom.
Aja strunt i det nu.
Visst att vara ensamstående är jobbigt vissa gånger då man har honom hela tiden själv, men det är även helt underbart måste jag säga.
Visst kan jag ha mina dåliga dagar, men nu senaste veckan har ja varit mycket gladare osv och det har märkts på Sonny också då han är mycket gladare.
Och dessutom så äter han mycket bättre nu när jag käner mig gladare och lugnare.
Helt otroligt egentligen vad humör kan göra.
Känner mig fruktansvärt ensam (jag vet jag är inte ensam jag har min son). Men det är något som fattas.
Det som fattas är någon som vill dela sin vardag med mig och Sonny.
Men jag själv tycker det är svårt att hitta någon eftersom de flesta killar inte vill ha någon som har barn sen tidigare.
Men någon gång lär man ju hitta någon. Känns som att det kvittar men ändå inte.
Hur ska jag hinna med kärleken om jag hittar den? Nu när det är så mycket som ska till att hända.
Annat jag tänker på i mitt liv är min pappa om verkar helt j*vla off. Innan han träffade sin nya eller ny är hon väl inte. Men iaf innan det så hade vi jätte bra kontakt, men inte nu längre. Han hör aldrig av sig osv.
Men men jag får klara mig utan min pappa.
Annat jag funderar på är hur det ska gå med inskolningen på dagis för Sonny, första dagen är ju imorgon.
Och jag hoppas att det kommer gå bra, visst det är bara 1 timme imorgon. Men sen alla andra dagar.
Och jag börjar skolan på måndag och tänker för mig själv att denna gån ska jag klara sista kurserna.
Jag vet att jag kommer klara det den här gången, för nu har jag ju dagis åt min älskade son.
Så när jag är klar med skolan så hoppas jag på att få jobb eller iaf jobba som timvik.
Nej nu orkar jag inte skriva mer om mina tankar/funderingar.
Upp i tid imorgon så nu ska jag ställa kl på ringning och lägga mig.
Puss och kram syns på stan
Nu kommer mina tankar/funderingar kring att vara ensamstående och lite allt möjligt.
Ni tänker säkert, men du har ju redan skrivit om det.
Ja det har jag , men det finns mycket att skriva om när det gäller att vara ensamstående.
Hmm vart ska jag börja.
Justja i första inlägget om att vara ensamstående så skulle ju faderskapsutredningen börja.
Och den blev klar i maj eller juni. Minns inte riktigt när det var.
Men iaf Sonnys pappa är från indien.
Och vad gäller Sonnys pappa så fick jag som jag ville.
Jag ville inte ha med hans pappa att göra pga lögner, otrohet osv.
Och fick bekräftat att han inte vill ha med sin son att göra.
Men trots att jag fick som jag ville så är jag lite små sur över att han inte vill ha med sin son att göra.
Dessutom så bor Sonnys pappa ca 300 meter från mig och jag har inte sett honom på över 1 år.
Men alla andra har sett honom.
Aja strunt i det nu.
Visst att vara ensamstående är jobbigt vissa gånger då man har honom hela tiden själv, men det är även helt underbart måste jag säga.
Visst kan jag ha mina dåliga dagar, men nu senaste veckan har ja varit mycket gladare osv och det har märkts på Sonny också då han är mycket gladare.
Och dessutom så äter han mycket bättre nu när jag käner mig gladare och lugnare.
Helt otroligt egentligen vad humör kan göra.
Känner mig fruktansvärt ensam (jag vet jag är inte ensam jag har min son). Men det är något som fattas.
Det som fattas är någon som vill dela sin vardag med mig och Sonny.
Men jag själv tycker det är svårt att hitta någon eftersom de flesta killar inte vill ha någon som har barn sen tidigare.
Men någon gång lär man ju hitta någon. Känns som att det kvittar men ändå inte.
Hur ska jag hinna med kärleken om jag hittar den? Nu när det är så mycket som ska till att hända.
Annat jag tänker på i mitt liv är min pappa om verkar helt j*vla off. Innan han träffade sin nya eller ny är hon väl inte. Men iaf innan det så hade vi jätte bra kontakt, men inte nu längre. Han hör aldrig av sig osv.
Men men jag får klara mig utan min pappa.
Annat jag funderar på är hur det ska gå med inskolningen på dagis för Sonny, första dagen är ju imorgon.
Och jag hoppas att det kommer gå bra, visst det är bara 1 timme imorgon. Men sen alla andra dagar.
Och jag börjar skolan på måndag och tänker för mig själv att denna gån ska jag klara sista kurserna.
Jag vet att jag kommer klara det den här gången, för nu har jag ju dagis åt min älskade son.
Så när jag är klar med skolan så hoppas jag på att få jobb eller iaf jobba som timvik.
Nej nu orkar jag inte skriva mer om mina tankar/funderingar.
Upp i tid imorgon så nu ska jag ställa kl på ringning och lägga mig.
Puss och kram syns på stan
Kommentarer
Trackback
