Tankar och funderingar
Hej på er där ute!
Nu sitter jag här med en massa tankar igen.
Börjar väl så här, det är inte lätt att vara ensamståden. Jag ska inte gnälla om de, men de är faktiskt jobbigt ibland då man inte kommer undan och får vara för sig själv en stund.
De behöver alla föräldrar. DOm gånger jag kommer ifrån de är när jag jobbar eller när Sonny är på dagis vilket bara har varit när jag har jobbat i sommar. Efter som "15 timmars" barn ska vara lediga under sommaren.
Jag vet jag har valt själv att bli mamma och det är absolut inget jag ångrar.
Sonny är de bästa som har hänt mig.
Ibland är de bara så jobbigt så jag vill sätta mig och gråta.
Dom gångerna känner jag mig som en fruktansvärt dålig mamma och jag blir att hata mig själv i dessa stunder för att jag tycker det är jobbigt.
Alla säger att jag behöver någon att dela livet med.
Men att hitta någon som man verkligen tycker om och som kan acceptera att jag har barn är ju inte det lättaste just nu.
Visst jag vill ha någon men ju mer folk säger att jag ska skaffa någon så tar de längre tid.
Någon annan ensamstående eller ej ensamstående som kan ge mig råd??
Vet liksom inte hur jag ska orka vissa dagar.
Nu sovar an iaf hela nätter vissa nätter, men känner mig fortfarande inte utvilad ordentligt.
Men men nu ska jag inte gnälla mer...
Kommentarer
Trackback
